Intet är som väntanstider

Inledning

Erik Axel Karlfeldt är en av Sveriges mest välkända poeter och har fått stor uppmärksamhet för hur han skildrar naturen i sina dikter. I många av hans dikter får naturen spegla människans känslor och skapa stämningen. Dikten ”Intet är som väntanstider” är ett tydligt exempel på detta. Dikten är en skildring av den särskilda tid som ligger precis före ett genombrott både i naturen och i människans känsloliv. Varför framställs väntan som mer känslomässigt laddad än själva händelsen i Karlfeldts dikt ”Intet är som väntanstider”? 

Dikten ingår i samlingen Fridolins visor, som är en utav Karlfeldts större diktsamlingar med hela 44 dikter. Diktsamlingen utgavs 1898, samtidigt som Karlfeldt var verksam som lärare vid en folkhögskola i Värmland. I denna samling introducerar Karlfeldt gestaltningen av Fridolin, ett poetiskt alter ego som förenar bondpojken med kulturmänniskan. Fridolin framställs som en person som både arbetar på gården och skriver poesi när tillfälle ges. Enligt Karlfeldt fundamentet (25-11-21) så lämnade Karlfeldt år 1896 sin lärartjänst vid Molkoms folkhögskola under omständigheter som aldrig blivit helt klarlagda. För att förstå dikten bättre är det viktigt att även sätta in den i sitt historiska och litterära sammanhang. Karlfeldt verkade under en period då nationalromantiken fortfarande hade stort inflytande på svensk litteratur, något som märks i hans starka fokus på naturen. Fridolins visor blandar gamla folkliga traditioner med ett mer modernt språk, där vardagliga händelser och naturen får en djupare betydelse. Karlfeldts språk är ofta fyllt av ljud och rytm, vilket förstärker känslan av väntan och förväntan.

Uttrycket ”Intet är som väntans tider” används ofta för att beskriva den speciella känslan av förväntan och längtan efter något som snart är på väg att hända. Samtidigt förmedlar uttrycket att väntan inte alltid är behaglig, utan också kan vara svåruthärdlig. Karlfeldts dikt med samma titel handlar om just detta, den hoppfulla men ibland sårbara väntan. Genom att använda naturens stillhet och förändring speglar Karlfeldt människans inre känslor och visar hur väntan kan vara fylld av både oro och förhoppning.

Handling

Första strofen handlar om tiden precis innan våren hunnit bryta ut, Karlfeldt använder sig av naturen för att förmedla känslor. Ord som ”vårflodsveckor” och ”knoppningstider” visar att naturen håller på att förändras och att något nytt är på väg. ”Vårflodsveckor” syftar på tiden när isen smälter och vattnet börjar strömma fram, och ”knoppningstider” beskriver den period då träd och växter börjar bilda knoppar. Båda orden skapar en känsla av att allt håller på att vakna till liv igen. Det är en tid av rörelse och förväntan, precis innan våren verkligen bryter ut. På samma sätt speglar dessa naturbilder människans egna känslor av att vara mitt i en väntan där man vet att något snart kommer att hända. ”Kom på stigens sista halka” och ”den första trastens drill” är bildspråk som visar att dikten utspelar sig under den tidiga våren. Den ”sista halkan” syftar på att det fortfarande finns lite is och snö kvar på marken, men att den snart kommer att försvinna. ”Den sista halkan” har både en konkret och en symbolisk betydelse. Det syftar på att vintern nästan är slut, men ännu inte helt borta. Samtidigt kan halkan symbolisera osäkerhet och väntan, eftersom förändringen är nära men ännu inte helt säker. På det här sättet kopplar Karlfeldt naturens förändring till människans känslor och upplevelser av väntan. Samtidigt visar ”den första trastens drill” att fåglarna börjar återvända och sjunga igen, något som brukar vara ett av de allra första tecknen på att våren är på väg. Tillsammans skapar dessa bilder en tydlig känsla av att naturen befinner sig i en övergång, inget är helt utslaget ännu, men allt är på väg att vakna. Detta förstärker diktens tema om att tiden precis innan något händer kan vara den mest känsloladdade och betydelsefulla. Det är den tid då den sista halkan fortfarande ligger kvar på stigarna, precis innan allt smälter, och när trasten gör sin första sång. Karlfeldt fokuserar alltså på den tidiga våren, inte den fullutslagna. På så sätt visar dikten att början på en förändring kan kännas viktigare än när allt är fullbordat. Redan i första versraden, ”intet är som väntanstider”, får läsaren en stark känsla av väntan och förväntan.

Andra strofen handlar om kärlekens väntan. Ord som ”längtanstider” och ”väntansår” förstärker denna känsla, eftersom de beskriver hur kärlekens väntan kan upplevas både lång och känslosam. Dessa ord visar att det inte handlar om en snabb eller enkel period, utan om en tid då man hoppas, drömmer och föreställer sig vad som kan bli. De lyfter fram hur starkt och utdraget ett sådant känslotillstånd kan vara. Strofen förmedlar att man befinner sig i det stadiet när känslorna sprudlar och inget är bestämt ännu. Människan romantiserar gärna saker som är på väg ske mer än själva slutresultatet. Detta tros vara för att väntan blir en tid då man kan drömma. När något inte är uppnått än kan man med sina förväntningar och känslor fantisera om framtiden. Raden ”I min lustgård vill jag vaka medan träden knoppas där” kan tolkas som att tiden före blomningen är särskilt värdefull, eftersom allt fortfarande är möjligt och ännu inte bestämt. När han skriver ”Gyllne frukt må andra skaka, jag vill dröja och försaka” uttrycker han en vilja att avstå från den färdiga och mogna kärleken för att i stället stanna kvar i väntans tid. Den gyllene frukten kan tolkas som slutmålet, medan dröjandet står för tanke och väntan. Naturens vår och kärleken skildrar varandra, längtan efter det vackra, när man ser och känner att det snart kommer att ske. Fokus ligger inte på den mogna kärleken eller den redan utslagna våren, utan på den laddade ögonblicket precis före genombrottet. 

Diktjaget framträder inte som en berättande, utan mer som en reflekterande betraktare som observerar naturen och kopplar ihop med sina känslor. Diktjaget befinner sig mitt i ett övergångsskede, inte i den färdiga våren eller i ett förhållande utan precis i tiden innan. Det visar att diktjaget uppskattar förväntansfasen och drömmarna mer än ögonblicket då allt väl blir verklighet. Diktjaget beskriver hur han uppskattar själva förväntan, medan andra hellre vill skynda fram till slutmålet och inte tar sig tid att stanna upp och reflektera över det vackra i tiden innan. 

Diktens struktur

Dikten består av två strofer med 22 versrader, 11 versrader i vardera strofen som. Genom att hålla stroferna lika långa markerar Karlfeldt att båda erfarenheterna är parallella och likvärdiga. Dikten följer ett konsekvent rimflätat mönster (A, A, A, B, C, C, B, D, D, D, B), första strofens rim lyder på detta vis väntanstider, knoppningstider, sprider, april, halka, svalka, därtill, skänka, blänka, furusänka, drill. Rim strukturen skapar en tydlig rytm med en klar sammanhållning som gör texten lätt att minnas, och passar väl in i den stil som är typisk för Fridolins visor. 

Titeln upprepas på nästan samma sätt i inledningen av båda stroferna. Denna upprepning binder samman de två strofernas betydelse, vårens väntan och kärlekens väntan. Genom titeln skapar Karlfeldt tidigt uppmärksamhet hos läsaren där han pekar ut väntan som diktens centrala tema. Upprepningen markerar också att väntan är en återkommande erfarenhet snarare än en engångshändelse. Genom att låta dikten börja på liknande sätt i båda stroferna visar Karlfeldt hur känslorna hela tiden växlar mellan lugn och förväntan. Precis som våren varje år befinner sig i ett skede där allt håller på att utvecklas och ta form, upplever människor återkommande perioder av känslomässig väntan. I titeln är han rak på sak att uttrycka att inget är som väntanstider, hyperbol, eftersom väntan framställs som något helt överlägset. Karlfeldt använder många naturmetaforer, där naturens tillstånd speglar människans känslor. Han använder även kontraster för att tydliggöra skillnaden mellan väntan och resultatet. I raderna ”Ingen maj en dager sprider som den klarnande april” ställs april mot maj, vilket även visar att det ofullständiga och pågående kan upplevas som mer betydelsefullt än den färdiga, fullt utslagna våren.

Varför upplevs tiden innan något händer ofta som mer betydelsefull eller känslomässigt starkare än själva händelsen? 

Sammanfattningsvis visar Intet är som väntanstider hur de ögonblick då något ännu inte har brutit fram kan vara minst lika betydelsefulla som själva händelsen. Genom att låta våren spegla kärlekens växande känslor framhäver Karlfeldt väntan som grundläggande och mänskligt. Dikten påminner oss om att vi ofta lever som bäst just under tiden av längtan, när drömmar och möjligheter fortfarande är öppna. Det är under denna tid, innan våren slår ut och innan kärleken tar form, som Karlfeldt förmedlar livets skönhet. Väntan är inte bara en tidsperiod utan också ett känslotillstånd, där hopp och osäkerhet existerar samtidigt. Diktjaget reflekterar över dessa känslor, vilket gör upplevelsen både personlig och igenkännbar för läsaren. Genom rim, rytm och tydliga naturbilder skapar han en stark stämning, där själva ögonblicket i väntan blir det centrala. På så sätt visar dikten att livet inte bara handlar om mål och resultat, utan ofta om de känslomässiga stunder som leder än dit. Diktens budskap är fortfarande aktuellt i dagens samhälle, trots att det dikten skrevs för över 100 år sedan. Väntan och längtan är centrala mänskliga erfarenheter som alltid kommer att vara en del av människans liv.

Ida Evaldsson

EK23, Martin Koch-gymnasiet, Hedemora