Symposiet inleddes med välkomstord från samfundets ordförande Johan Tysk och direktorn för Sigtunastiftelsen, Helle Klein. Båda anknöt påpassligt till Karlfeldt och Johan Tysk påminde om att citat ur Karlfeldts diktning kan ge ledning även i det dagsaktuella.
I en brett upplagd föreläsning om litteraturvetarnas tudelade uppfattning om Karlfeldts tro tog Ola Nordenfors med oss till ett lärarrum i Västervik. Där, liksom i stort efter Karlfeldt, fanns två starka och motsatta tolkningstraditioner: en som hävdade att Karlfeldts personliga evangelisk lutherska tro går att se i hans dikter och den andra att dikterna tvärt om visar att han inte hade någon personlig troserfarenhet. De två tolkningstraditionerna i Nordefors föreläsning visade sig också vara företrädda bland föreläsarna.
Lars Falk visade i sin föreläsning att Karlfeldt använde sig av en äldre geocentrisk förståelse av världsalltet som bland annat genom Bondepraktikan nått in i den svenska bondekulturens tankevärld. Vidare menade Falk att den därmed sammanhängande läran om de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld går att återfinna som strukturerande princip i ett antal dikter. Under månen, sub luna, råder ständig förändring - människan föds, lever och dör. Ovan månen finns det eviga och oföränderliga, kvintessensen.
Bondepraktikan, kyrkoåret och almanackan (med föregångaren runstaven) som ledning för att orientera sig i tillvaron var centrala teman i Caroline Krooks föreläsning där Karlfeldts anspelningar på olika kyrkliga högtider belystes.
Jörgen Straarup presenterade resultatet av en undersökning av explicita markörerna för religiositet och religion i Karlfeldts dikter och visade att de religiösa markörerna blev fler i senare dikter än i tidigare. Straarup slutsats var dock att det inte berodde på stigande grad av religiositet hos författaren utan på vad han skildrar i sina dikter. Dikterna utgör enligt Straarup resonans av andras religion, inte exempel på egna religiösa erfarenheter.
Sebastian Selvén beskrev en varm luthersk ortodoxi som del av eller ett fundament för folkkulturen i övre Dalarna långt fram i historien. Selvén tog exempel på särtraditioner i området i fråga om kyrkkläder, interiörmålningar, nattvardsfromhet och den utbredda läskunnigheten som bland annat tog sig uttryck i en psalm(boks)kultur. Det blev tydligt att Straarup och Selvén utgick från olika förståelser av religion och religiositet.
Jesper Svenbros föredrag diskuterade Karlfeldts diktning i relation till andra 1900-talspoeter och lyfte fram särdrag och likheter, inte minst i dikterna som vittnen till en inre surrealistisk erfarenhet som att bibliska personer träder fram som dalkarlar och samtida. Sett ur det perspektivet är skrivandet av dikten en oförhindrat religiös handling.
Eva-Brita Ståhls föreläsning med rubriken Karlfeldt – bekännaren lyfte inte bara det temat utan även hur dikterna fungerar för läsaren. Dikten sätter ord på våra upplevelser och förstärker dem. Därmed kan de bli bärare av religiös erfarenhet oavsett om det är diktarens egen erfarenhet eller ej. Resonansen fick här en delvis annan innebörd än hos Straarup.
Anders Piltz beskrev Karlfeldt som en fantasimänniska med humor, inte en idémänniska. Han visade övertygande hur Karlfeldt förenade kristen tro med folklore i ett historiebruk där det svenska historiska fromhetslivet målades ut som det lutherskt germanska sunda manliga arvet till skillnad från ett asketiskt katolskt kvinnligt.
Den sista föreläsaren Kristina Nielsen-Jerneck belyste dagens bruk av dikter och då inte minst Karlfeldts. Nielsen-Jerneck tog med oss på en resa där vi som åhörare blev förflyttade, förvandlade och kanske även till viss del förnyade. Det finns kraft i en hel del av Karlfeldts dikter än i dag.
Föreläsningsraden avslutades med en paneldiskussion modererad av Maria Schottenius som höll ihop hela programmet med kompetent hand. Den vackra miljön på Sigtunastiftelsen gav en enastående inramning till hela arrangemanget.
Mina egna tankar under och efter symposiet handlade om Erik Axel Karlfeldt som en damm mot det moderna, hans försök att med historien för ögonen hantera en ny modern och framstegsorienterad värld. Jag tyckte mig se honom ta riktmärken på det förflutnas strand för att hålla en rak kurs in i framtiden – Karlfeldt som rodde sig fram genom tiden. På så sätt kan Karlfeldt också hjälpa oss att hantera alltings föränderlighet under månen genom att vara förankrade i en historia. Under symposiets gång blev det allt mer tydligt för mig att jag inte finner det särskilt viktigt att bli klar över hur det var med Karlfeldts tro. Det som betyder något för mig är huruvida Karlfeldts dikter talar till mig om livet och ibland om tron. Och det gör en del av dem. Som Johan Tysk inledde: Det finns nästan alltid ett Karlfeldtcitat för varje dagsaktuell fråga.
Cecilia Wejryd
