För tre år sedan tilldelades Adriano De Angeli Karlfeldtmedaljen för sina översättningar av Karlfeldts dikter till italienska. Nu har han kommit med en ny volym med dikter hämtade ur fyra samlingar. Det rör sig om 45 dikter av mycket skiftande slag.
Karlfeldt skulle ha varit nöjd. Han älskade det italienska språket och lärde sig tala rätt obehindrat under sina resor i Italien. Det påstås att han talade italienska med Grazia Deledda, när hon kom till Stockholm för att hämta sitt Nobelpris, men tyvärr har hon inte själv kommenterat hur väl han behärskade språket.
Karlfeldt kunde tala med lärde män på latin och det gjorde det i princip lätt att lära sig italienska. Det gäller ju bara att göra sig av med alla de ändelser som plågat skolbarn under hundratals år. Tyvärr hjälper den principen föga när man ska tala italienska i praktiken.
Boken inleds med en vacker dedikation till Christer Åsberg som gav Adriano mycket hjälp när han först hörde av sig. Boken pryds också av vackra färgbilder. Språket flyter lätt och Karlfeldt skulle ha varit nöjd med de välklingande italienska titlarna på sina dikter: ”Cosa si cantera?”, ”Di una giusta collera”, ”Nel vento di Marzo” och framför allt ”Ora la selene notturna apre la sua corolla”. Det krävs inga djupa språkkunskaper för att känna igen titlar som ”Vad skall man sjunga?”, ”Om en tillbörlig vrede”, ”I marsvind” och ”Nu öppnar nattglim sin krona”.
Översättningen är orimmad och saknar alltså ett viktigt element i Karlfeldts konst. Lyckligtvis står den svenska texten parallellt med den italienska översättningen. Enligt min mening är det det bästa sätter att översätta lyrik. Läsaren kan höra melodin och samtidigt förstå innehållet.
Som exempel återges här de välkända slutraderna ur Jungfru Maria (La giovinetta Maria). Den lilla kullan ser solstrålen som sträcker sig över Siljan och undrar om den leder till paradiset.
Si, quel raggio così lungo e risplendente
che annuncia la rosseggiante la sera sopra Siljan,
tu potresti salire in paradiso, questa sera quale sposa
su quello stretto e tremante raggio morente.
Det blev till och med ett rim på slutet! Jag hittade bara ett men intressant fel. Dikten Vårlåt (Canto di primavera) är märklig på många sätt. Den börjar med en kaskad av inrim som plötsligt bryts av en enkel rad:
Vad vårt land är vänt och ljust,...
Här har det ovanliga ordet vänt (= fagert) fått översättaren att tänka på vändningar och skiftningar I naturen. På italienska uttrycks det med adjektivet ”vario”.
Quant'è varia e luminosa la nostra terra,...
Det låter ju bra och fångar meningen med texten, men titta nu på motsvarande rad i nästa strof.
Se, din vän i längtan går,...
Karlfeldt har tydligen helt avsiktligt använt ordet ”vän” i en ny betydelse för att få en parallell till första strofen. Det lilla ordet ”vän” gav mig en helt ny syn på dikten. Tack Adriano för denna insikt och tack för dina vackra översättningar till det italienska språket.
LARS FALK
