Vid gärdsgårdens skymning
Det susar i rågens gyllne hav,
där juninatten dröjer vaken.
En lärka ber till kvällens stav,
och molnen vandrar, milda, nakna.
Vid gärdsgår’n står jag, jordens son,
med hand av jord och tanke fjärran,
och hör hur tiden talar om
vad som är givet, lånat, herran.
Här gick de förr, med möda tung,
med visor bundna vid sitt arbete,
och lyckan var en stilla sång
som bodde kvar i dagens hjärta.
Jag böjer mig för markens bud,
för slitets lag och skördens nåd,
och tackar lågmält livets gud
för blom, för bröd, för flyende råd.
När skymningen blir kvällens tro,
och stjärnor tänds över äng och lada,
då vet jag: mänskan äger ro
i det hon älskar, fast det falnar.
Diktat av AI-assistenten Copilot
Vi kan nog lugnt konstatera att AI har mycket långt kvar för att kunna konkurrera med Erik Axel Karlfeldt.
